Välstånd

Sverige är fortfarande ett av världens rikaste länder. Men år efter år glider vi ner på välståndslistan. Är detta bara tillfälligt, eller är det en trend som håller i sig? Sverige var ett ganska fattigt land på 1800-talet. Medan den industriella revolutionen var fullt igång i England och på kontinenten, så låg Sverige efter i utvecklingen. Det var först när 1900-talet närmade sig som Sverige började komma ikapp. Då fick påhittiga entrepenörer möjlighet att utveckla de företag som skulle komma att bli motorerna i den svenska samhällsutvecklingen. Det fanns riskvilligt kapital och de svenska naturresurserna skogen, gruvorna och vattenkraften gav Sverige en stor fördel. Under 1900-talet lyckades vi också hålla oss undan världskrigen och decennierna efter dessa kallas rekordåren, där svenskt välstånd verkligen tog fart. Oljekrisen 1973 gav oss den första påminnelsen om att man inte skall ta framgång för given. Inflation, lågkonjunkturer och finansbubblor drabbade oss under de följande decennierna. Idag styrs Sverige av aningslösa politiker som inte förstår hur välstånd byggs. De inför mer och mer regleringar och byråkrati och slösar bort våra gemensamma resurser på meningslösa ideologiskt drivna projekt. Det entrepenörskap som en gång byggde upp välfärden är idag så kringskuret av regleringar att det i stort sett har slutat att fungera. Vi går stadigt mot den situation vi en gång var i, fattigsverige, och det verkar inte vara så mycket vi kan göra åt det.

Det är en pessimistisk bild jag målar upp, men det är viktigt att förstå att välstånd inte är något självklart. Sverige har genom lyckliga omständigheter haft en period på drygt hundra år av allmänt välstånd. Många andra länder har inte varit lika lyckligt lottade. Det är en kombination av olika saker som skall till för att det skall fungera, bland annat fred, frihet och naturresurser. Om vi förstår detta, så finns det faktiskt en hel del vi kan göra för att påverka våra omständigheter.