Vår civilisation

Det verkar rimligt att anta att mänsklig aktivitet håller på att förstöra jordens klimat och att vårt sätt att leva är ohållbart i längden. Detta håller alla med om, förutom “förnekarna”. Förnekarna har dunkla motiv för sin förnekelse och måste tystas med alla medel. För att rädda oss från den annalkande katastrofen måste vi alla hålla ihop. Lyssna på de som vet.

Det krävs mod att gå emot strömmen. Att tänka självständigt. Att ta reda på fakta och rimlighetsbedöma. Jag har haft en resa, jag har läst och jag har funderat. Efter ett tag har jag börjat se med andra ögon och det jag ser är mer skrämmande än klimathotet någonsin har varit. Jag ser en västlig civilisation som håller på att förinta sig själv. Inte genom att bränna upp fossila bränslen, utan genom desillusion och avancerat grupptänk. Det har pågått ett tag nu, men eskalerat det sista decenniet. Det yttrar sig inte bara i klimatalarmismen, utan också i politiken och i företagsvärlden. På område efter område kan man se samma mönster av kollektivt självskadebeteende. Frågan är, går det att hejda?

Det finns människor som gör motstånd, till exempel genom att bemöta klimatalarmismen. De säger att koldioxid i atmosfären inte är den enda parametern som styr klimatet, att klimatet styrs i huvudsak av naturkrafter som människan inte rår på, att klimatet alltid har varierat och att vi anpassar oss. Inget av deras argument spelar någon särskild roll, för det som händer är större än klimatfrågan. Vi står inför en kulturell kollaps. Klimatalarmismen är bara ett symptom på det. Den västliga civilisationen är på väg att gå samma öde till mötes som många tidigare högtstående civilisationer. Det brukar ta några generationer, men är en obeveklig fas i alla civilisationers livscykel. Det verkar som om vi är där nu.

Människan är en överlevare. Civilisationer kommer och går, men livet går vidare, om än i en annan form. När de stora kollektiven bryts sönder tar de mindre kollektiven över. Tillvaron blir en kamp mellan många olika intressen och viljor. Så småningom bildas större kollektiv igen och en ny högtstående civilisation börjar gry. Det tar många generationer, men är värt att se fram emot.