Tid och rum

Många tar världen vi lever i för given. De är fullt involverade i att samla saker, ha relationer och planera för framtiden. Men ibland reflekterar de över livets ändlighet och vad meningen med tillvaron är. Filosofer däremot, har i alla tider försökt att förstå vår verklighet. Atomteorin hävdade att världen var byggd av små odelbara enheter, men atomerna visade sig inte vara odelbara och i sökandet efter den minsta beståndsdelen hittades bara elektromagnetiska vågor. Var verkligheten bara en illusion? Vetenskapen har ifrågasatt många av de uppfattningar vi trodde var givna, men ett par saker har sällan ifrågasatts, de anses evigt fundamentala, tid och rum. Vetenskapen behöver dessa för att mäta. Om det skulle visa sig att även dessa begrepp är en del av “illusionen”, så har vi problem.

Det är fullt möjligt att det är så, tid och rum existerar bara tillsammans med materien. I en värld utan materia finns det varken tid eller rum. Universum var inte en tom låda från början, som väntade på att fyllas med materia medan tiden sakta tickade fram. Det är ändå inte så konstigt att vi tänker så, tid och rum ser vi som förutsättningen för existens. Vi är så färgade av den tillvaro vi lever i och behöver ha något fast att bygga vår tanke på. Men precis som det fruktlösa sökandet efter den odelbara atomen, så får vi nog ge upp tanken på tid och rum som eviga fundamentala storheter. De uppstår genom materien.

Om materien bara består av energi och vågor (vad nu detta är för något) och tid och rum bara är egenskaper av denna materia, vad är då existens? Finns det något utanför den materiella världen? De är svåra frågor som vi kan ställa oss, men aldrig besvara. Vi är fångar i vår tillvaro och gör nog bäst i att gilla läget.