Stillasittande, del 1
Stillasittande har en dålig klang. De illa informerade tjänstemännen på Folkhälsomyndigheten gav nyligen ut riktlinjer om stillasittande och hävdade att all rörelse räknas, som om stillasittande måste undvikas till varje pris. I själva verket är det tvärt om. Vår rastlösa vardag hindrar oss från att stanna upp och reflektera och vi har svårt att fokusera på någonting en längre stund. Vi är generellt dåliga på stillasittande och det är något som vi behöver öva på. För mycket av något är naturligtvis inte bra, men det gäller allt, motion, sömn, mat såväl som stillasittande. Vad vi behöver är en bra mix.
Vi lever i en värld full av idioter. Exempel: Titta på en inspelad konsert. Kameramannen zoomar in gitarristens högerhand! Hur intressant är det? Titta på vilken gitarrist som helst, har du någonsin sett en gitarrist som tittar på sin högerhand när han spelar? Om han alls tittar på vad han gör, så är det vänsterhanden han tittar på, som plockar ut tonerna på halsen, aldrig högerhanden. Men de korkade kameramännen zoomar hela tiden in högerhanden på gitarristen. Vem är intresserad av det?
Vad kan man göra mer än att ta sitt råttgift (vitamin D) varje dag, duscha kallt och lyfta lite skrot?
7,87 miljarder människor finns det nu år 2021. Vi är inne i några goda människosekel, år då människor ökar kraftigt i antal, påverkar ekosystemet ett tag, för att sedan hastigt minska i antal i väntan på nästa cykel. Ungefär som ett gott lämmelår i norrland. Mycket talar för att vi snart har nått toppen av befolkningsökningen och att vi har en minskning framför oss.1
Jag tror inte riktigt på Milton Friedman, det är inte utbudet av pengar som driver inflation. Det går inte att äta pengar, det är istället när utbudet av varor inte räcker till för efterfrågan som inflationen tar fart. Om mer pengar ökar konsumtionen utan att produktionen hänger med, så finns det naturligtvis en koppling, men i oroliga tider kan det hända att människor sparar istället för att konsumera och då ger inte större penningmängd något inflationstryck. Sparande kan dessutom ge investeringar som leder till ökad produktion, vilket kan dra emot deflation istället.
Ibland har jag lekt med tanken att starta ett nytt parti. Väljarbasen skulle vara en växande grupp i samhället, konsulterna. Det är en grupp som har dålig representation i politiken idag och som skulle ha nytta av ett eget parti. Konsulten kan vara anställd, eller egenföretagare. Han, eller hen, jobbar aldrig efter sina egna planer, utan åker ut och in i andras projekt. Konsulten idag är som arbetaren var en gång, en utbytbar resurs. Ofta utanför det sociala skyddsnät som samhället under åren byggt upp. Visst kan konsulten ibland tjäna bra med pengar, men då ofta genom hårt, oreglerat, arbete. Konsulternas verklighet är höga skatter och dåligt stöd från samhället, en kombination som många upplever som orättvis.
Även om Konsultpartiet verkar vara en lysande idé, så är det inte så politiken fungerar idag. Partierna är inte längre förankrade i intressegrupper ur samhället. De är centralstyrda maktapparater och fungerar ungefär som de stora internationella företagen fungerar. De ser inte längre till den enskildes behov, utan ser bara målgrupper för sina egna produkter. När politiken och de stora företagen dessutom bildar allians, då har den lille medborgaren inte mycket att sätta emot, oavsett vilken grupp den tillhör. Konsultpartiet skulle inte komma särskilt långt.
Det finns en markant skillnad mellan död materia och olika livsformer. Strävan att överleva finns hela tiden, i såväl samarbete som konflikt. Från den minsta cell, till det största däggdjur. Därför tror jag när det gäller oss människor, vad vi säger och vad vi gör, så finns det alltid ett existensiellt motiv någonstans i bakgrunden. Människan skiljer sig inte så mycket från andra livsformer, kanske inte alls.
Baruch de Spinoza räknas till en av de stora tänkarna, en av dem som lade grunden till upplysningen och till den moderna demokratin. Men han har också missuppfattats, förbjudits, kallats ateist och panteist. Läser man Spinoza så ser man att han framförallt var en exceptionell bibellärare. Han läste bibeln med en ambition att inte låta några fördomar och religiösa uppfattningar påverka tolkningen. Det är en befriande hållning, men hans slutsatser passade inte dåtidens religiösa grupper och inte heller dagens sekulära akademiker. Dessa förvrider alla bilden av Spinoza.
Det sägs att man inte kan vara skeptiker, att skepticism i sig själv är en motsättning, för en skeptiker kan aldrig vara säker på att skepticism är rätt. Mitt svar till detta är “Och?”. Som skeptiker har man rätt att ifrågasätta allting, även sin egen skepticism.
“Det handlar om trygghet”, sa ministern. “Ingen skall avstå att gå på arrangemang av rädsla för att sitta nära ███████████████.” Det lät så rätt i mångas öron, för vem vill beblanda sig med ████████████? Denna insikt börjar nu sprida sig i hela Europa, arrangörer i olika sammanhang kräver intyg av besökarna, för att de skall bevisa att de inte är ████████████. Kan de inte detta, så släpps de inte in. Vissa butiker gör likadant. Till och med i matvaruaffärer händer det att den inte släpps in, som inte kan visa upp ett intyg på att denne inte är ████████████. Det har till och med hänt att ████████████ nekas att betala sina varor. Det flesta tycker numera att det är rätt, vi måste hålla efter ████████████, som börjar bli ett gissel i samhället.
Ett samhälle som inte präglas av respekt och tolerans kommer att brytas sönder inifrån.
Knut och Kurt hade förberett presentationen länge. De kände sig exalterade, för nu var det äntligen dags att presentera deras arbete för hela företaget. Mötet sändes på Zoom till alla medarbetare i olika delar av världen.
“Den första färgen är kalciumorange”, sa Knut och gjorde en liten konstpaus. Det var nästan som om han förväntade sig jubel från publiken som inte var där, eller också ville han ge zoomdeltagarna tid att smälta budskapet.
“Färg nummer två … är skifferblå.” Kurt drog lite på orden för att göra en dramatisk effekt.
“Vår tredje färg är manetturkos”
Nu var budskapet ute. De nya färgerna hade nått ut till alla utspridda medarbetare. Nu kunde alla enas under de gemensamma färgerna. Detta hade varit en kraftfull manifestation som visade vad den nya ledningsgruppen kunde prestera.
Det var omkring femton år sedan som jag insåg att ett av de viktigaste ord jag kände till var interface. Det tycker jag fortfarande, fast jag har aldrig träffat någon som direkt håller med mig. “Gränssnitt” kan det översättas till, men det är ett mycket fattigare ord, som saknar “ansikte” som finns i det engelska ordet interface. Det gör stor skillnad. Det finns många aspekter av ordet interface, en är att det handlar om kommunikation. Men inte vilken kommunikation som helst. Ett interface definierar vad som släpps fram, som ett filter. Information som inte har den rätta formen stoppas effektivt. Interface sätter också gränsen mellan ett inre och ett yttre system. Det skapar ordning. Så vad pratar jag om för system? Ja, i princip allt, från teknik till samhälle. Överallt finns det system, som består av separata enheter som kommunicerar med varandra på speciella sätt. Tar man bort interfacen, så blir allt bara en enda soppa och det går inte att urskilja någon struktur överhuvudtaget. Att tänka sig en enhet utan ett interface blir något helt oåtkomligt, isolerat och meningslöst.
Jag skruvar ner veken på oljelampen tills den slocknar, sedan skruvar jag upp den igen, så att den är färdig att tändas nästa gång. Mörkret tar direkt över lägenheten. För en stund hade jag föreställt mig att jag bodde i en liten stuga utan elektricitet och rinnande vatten. Så som mina förfäder hade det för 150 år sedan. Ljuset från en oljelampa är knappt så att det räcker för att läsa böcker, så vad gjorde de när de avlutat dagens arbete, utfordrat hästen och tvättat av sig i en tunna kallt vatten? Kanske sjönk de ihop, stirrande håglöst på lågan från oljelampan, för trötta för att ta sig till något som inte absolut måste göras. Jag försöker tänka mig in i deras situation. Det var nog ett hårt liv, inte bara för att de saknade dagens bekvämligheter, utan även de oresonliga kraven från kyrkan, skattmasen och armén måste ha gjort livet besvärligt. Jag tror att mina tankar hade rört sig om frihet. Frihet att få sköta sig själv. Arbeta hårt, ja visst, men för mig själv och mina närmaste, inte för någon parasitisk elit. Skulle jag ha gjort som många andra på den tiden, tagit ett atlantfartyg till den nya världen?
Det är inte vad folk säger som är det viktiga, det är deras intentioner.
Det finns en hel räcka filosofer, särskilt på 1900-talet, som försökt förstå språket. Vad språket representerar, hur vi lär oss det, hur det används. Som amatörfilosof har jag naturligtvis min egen uppfattning. Jag har inte så mycket till övers för dem som försöker definiera upp fasta kategorier, jag tror mer på Wittgensteins “language game”, att ordens betydelse hela tiden glider och får sin betydelse i ett sammanhang. Jag tror att språkets funktion är att förmedla och tolka avsikter, intentioner. Dessa avsikter ligger inte alltid i ordens traditionella definitioner, utan kan ligga på ett helt annat plan. Vi använder all vår förmåga till fantasi och associationer för att tolka det som sägs. Ibland lyckas vi mindre bra och ibland blir vi påverkade utan att vi förstår det.
Logik är ett fantasktisk redskap, men den fungerar bara inom ett givet system. Så fort ett logiskt resonemang försöker kliva utanför systemet, så bryter det ihop. Det har många upptäckt genom åren, inte bara Gottlob Frege, som försökte visa hur all matematik byggde på en logisk grund, men som till slut motvilligt fick ge upp. Logik är väldigt användbart, men vi skall inte ha en övertro på vad den kan åstadkomma. Människor är heller inte särskilt logiska i sina resonemang. Min egen teori är att människans sätt att tänka och resonera är i berättelseform, att vi bygger små berättelser hela tiden för att kunna förhålla oss till vår omvärld. Berättelsen har sina egna regler, men den är inte alltid logisk. Berättelsens händelsekedja ger oss ett orsakssammanhang och en förklaring till saker vi behöver förhålla oss till. När vi tycker oss förstå någonting, så är vi ofta snabba med att förstärka vår berättelse på olika sätt, så att den skall verka än mer trovärdig. Vi sitter alla på ljugarbänken ibland.
En människa kan inte klara sig av sig själv, som många djur kan. En människa behöver saker för att överleva. Den behöver kläder, redskap, bostad och mycket annat. Men framför allt behöver den andra människor. Tillsammans, med delad kunskap och med teknologi ordnas allt som behövs för ett gott liv.
Verner håller sig mest inomhus numera. Han säger att han inte står ut med att se alla människor som springer runt i foliehattar. Länge försökte han se det som att var och en får göra som de vill. Om de tror att foliehatten skyddar mot kosmisk strålning, så låt dem göra det. Verner kunde inte göra det, han stod helt enkelt inte ut med att se dem. De blev dessutom fler för varje dag. De hetsade varandra och de gav sig på människor som inte hade foliehatt och mobbade dem. Verner hade inte varit med om det själv, men han hade läst om det. Han skulle aldrig ta på sig en foliehatt och riskerade därför att bli utsatt för denna förnedring. Därför stannade Verner hemma. Det började bli lite ensamt nu. Det gick ingen nöd på honom, han gjorde sina inköp på nätet och han hade mängder med böcker att läsa, men ändå. Det hade varit trevligt att få träffa folk. Normala människor. Inte foliehattar!
De flesta forskare har fel. Det är vetenskapens verklighet. Att det ändå sker en vetenskaplig utveckling beror på att de korrekta idéerna överlever på sikt, medan de felaktiga så småningom dör ut, ofta med forskarna själva. Men ingen forskare har helt fel, ofta får forskaren en insikt som är helt rätt, men i sin entusiasm över detta formulerar hen en teori, eller modell, och drar sedan alltför långtgående slutsatser. Det är helt mänskligt och det sker hela tiden.
Få saker är så viktiga som att barn måste gå i skolan. Det är en av de saker vi har blivit itutade och som få människor ifrågasätter. När jag ser tillbaka på mina egna år i skolan har jag många gånger undrat vad skolan var bra till, för nästan inget av det vi lärde oss stämmer längre. Jag kommer ständigt på saker som jag lärde mig i skolan som antingen blivit passé, eller var rena faktafel. Detta i stort sett i alla ämnen. När dog till exemple Gustav VI Adolf? Den 6 november 1632 lärde vi oss. Men det stämmer inte alls, det var den 16 november enligt den gregorianska kalender som vi använder idag. Ett rent faktafel som av tradition lärs ut till godtrogna elever.
Det goda kollektivet uppstår när självständiga individer väljer att samarbeta. Det finns många exempel på sådana kollektiv, föreningar, företag, opinionsgrupper, osv. Men kollektiv kan också vara tvingande, utnyttjas av maktfullkomliga, eller hamna i kollektiv galenskap. Historien är full av exempel på detta. Ofta talar vi om kollektivism som något som man antingen kan vara för eller emot, men det är en ytterst förenklad bild av vad kollektiv är. Vi är alla delaktiga i olika kollektiv, ingen klarar sig helt solo och det är så det skall vara. Det är avarterna, de sociala sjukdomarna, som vi måste vara på vakt mot, inte kollektivism som sådan.
“In silico” är påhittad latin för experiment utförda i dator.
Vad är sanning? Sanning är en uppfattning fri från motsägelser.