Höst för storkapitalen

Vi lever i en värld där mycket stora företag har ackumulerat väldigt stora kapital. Förr i tiden kunde härskarna samla på sig högar av guld, men detta fungerar inte så bra i den moderna världen. Pengar måste arbeta för att behålla något värde, det går inte att bara låta dem vara passiva. Så vad gör man med snuskigt mycket pengar idag? De måste producera något, något som många människor vill ha. Bekymret med väldigt mycket pengar är att hitta tillräckligt stora marknader för dem att arbeta på. Så vad går att göra åt det?

Under hela mänsklighetens industriella epok har det gjorts ansträngningar att hitta nya massmarknader som kan generera stora kapital till några få händer. Ägarna till dessa kapital har sedan sökt nya massmarknader för att hålla uppe sitt kapitals värde. Storkapitalägarna har blivit alltmer sofistikerade i att skapa dessa massmarknader. Det har gjorts genom att styra oppinioner och att skapa allmänna narrativ. Det är fullt förståeligt att det blivit på det sättet, för om inget görs så skulle kapitalets värde pysa ut som ett punkterat däck. Storkapitalens ägare använder därför sina stora möjligheter att påverka utvecklingen, och har gjort så länge.

I industrialiseringens barndom uppstod politiska rörelser som ville motverka utnyttjandet av billig arbetskraft. Många länder hittade en hyfsad balans mellan arbetstagare och kapital, däribland Sverige. Men efter hand har politikerskiktet utvecklats till att bli en elit, en egen klass, med dålig förankring hos befolkningen. Det har öppnat upp möjligheter för storkapitalen att öka sitt inflytande på politiken, både nationellt och globalt. Vi har fått en ohelig allians mellan storkapital och politik, från höger till vänster. Den vanliga arbetaren är inte längre med i diskussionen.

Storkapitalens framfart har inte varit ansvarsfull. Det har gjort att dagens situation är mer desperat än någonsin. Det måste till nya marknader nu, annars rasar allt. Elektronikindustrin behöver nya produkter, så att storskaliga investeringar skall bli lönsamma. Internet-Of-Things måste till för att storkapitalen skall få täcka jorden med kommunikationssatelliter och producera mängder av sammankopplade prylar. Läkemedelsindustrin behöver sin massmarknad för nya sofistikerade läkemedel och vacciner, så narrativet sprids att vi till varje pris måste skydda oss från farliga mikroorganismer. Klimathotet, den farliga koldioxiden, är ett mycket användbart narrativ. Det kräver en radikal omläggning av samhället med flera nya massmarknader. Storkapital flockas kring investeringar i gigantiska vindkraftparker och batterifabriker. En helt ny tjänstesektor har uppstått kring hållbarhet och klimatmedvetande. Omställningen kan inte gå fort nog.

Det är många som undrar vad det är som händer just nu. Människor har dragits med i de till synes välmenta narrativen om hållbarhet, säkerhet och rättvisa, men andra har kritiserat dessa som ihåliga slogans med bakomliggande falska motiv. Läkemedelsindustrin verkar inte längre stå för hälsa, vindkraftverk verkar inte sprida mindre farliga ämnen än alternativen, elektronikindustrin verkar inte värna om rättvisa i hela sitt produktionsled. Exemplen är många på att det inte står rätt till med motiven bakom de vackra orden. När storkapitalen nu pressar på hårt för att få sina nya massmarknader att investera i, så undrar många om det ligger en ond konspiration bakom. Det kan jag berätta att så är det inte. Det är bara desperata försök att upprätthålla värdet på ackumulerat kapital, som annars riskerar att implodera.