Propaganda En konspirationsteori
DiCaprio i Don't Look Up!
DiCaprio i Don't Look Up!

Se inte upp!

Julhelgens netflixfilm var en av de bästa filmer jag sett på länge, “Don’t Look Up”, med bland andra Meryl Streep och Leonardo DiCaprio. Filmmakaren trodde att han gjorde en film om klimathotet, men det var inte vad jag såg, och säkert många andra med mig. I en intervju hävdade regisören att filmen liksom gjorde sig själv. Kanske tog den senaste tidens frustration sitt uttryck i skådespelarnas prestationer och gav filmen ett helt annat djup än vad som var avsett. När människor står inför det stora okända, det ofattbara, då drar de sig ofta in i sin egen värld. Den värld som är överblickbar och förutsägbar. Detta visar filmens karaktärer på olika sätt. Filmen illustrerar också mänsklighetens övertro på sin förmåga att styra och kontrollera sin omgivning. Trots många likheter med de senaste årens händelser lyckas filmen undvika direkta politiska referenser. Ändå känner vi igen allt, för hybrisen finns där, maktkampen, uppdelningen i åsiktsläger, agendastyrd media, techbolag, och så vidare. Genom allt går huvudpersonernas mentala resa, från skräckslagenhet, via försök att anpassa sig till situationen, till att inse vad som är viktigt i livet. Trots sin dystopiska ramberättelse lyckas filmen illustrera något som alla människor kan känna igen, oavsett politisk hemvist och tro på klimathot.