En blå Fender

— Ta de här pillren, så sover du bättre, sa läkaren till min blivande mamma. Året var 1960 och Kerstin var 27 år och gravid för första gången. Som den genuina skeptiker hon var vägrade hon att ta pillren. Det skulle visa sig vara ett klokt val. Pillret såldes i Sverige som Neurosedyn av Astra och var ett nytt modernt preparat framtaget med den senaste medicintekniken av ett tyskt laboratorium.

Jag föddes frisk och kaxig i januari 1961, vilket var en lycka, för det hände på den tiden att barn föddes med missbildningar. Ingen visste varför. I slutet av 1961 stoppade Tyskland det preparat som ingick i Neurosedyn, då mycket talade för att det fanns ett samband med fosterskador. I Sverige ville myndigheterna avvakta ett tag, för att inte skapa oro ute i samhället. Skandalen rullades så småningom upp och Astra stämdes av stjärnadvokaten Henning Sjöström och gick till slut med på att betala skadestånd till barnen som drabbats. Det hade då hunnit bli 1969.

Vi hade kamrater i skolan som drabbats av neurosedynskandalen. De var helt vanliga pojkar och flickor, bortsett från att deras armar och ben bara var korta stumpar. De försökte hänga med i alla aktiviteter så gott de kunde. Jag gick på baslektioner tillsammans med en av dessa pojkar. Han hade en blå Fender-bas med kort hals, som gjorde mig lite avundsjuk. Jag hade en Aria, en billig kopia, som jag senare bytte ut till en Levin-gitarr.

Det var inte jättemånga barn som drabbades, i Sverige strax under 200, knappt statistiskt signifikant skulle man kunna säga. Läkemedelsindustrin tyckte inte att de kunde ta ansvar för alla sällsynta biverkningar och ville få in pengar för de stora investeringar de hade tagit på sig. Men skadorna var så chockerande, att en mycket hårdare godkännandeprocess för läkemedel blev resultatet i många länder. Det började krävas ordentliga studier för nya kemiska preparat innan de släpptes ut på marknaden. Vi förstår idag att det inte går att ge läkemedelsindustrin carte blanche när det är så stora ekonomiska intressen som står på spel. Forskarna har långt ifrån en fullständig förståelse för de komplexa biologiska processerna i en människokropp och det går aldrig att säkert veta att en manipulation av någon del inte orsakar oönskade effekter i andra delar. Den tekniska utvecklingen som startade på 1950-talet är ohejdad. Idag kan forskarna tillverka genmanipulerande läkemedel som förändrar funktionen i cellerna. Det går oerhört snabbt att ta fram dessa preparat, men att testa effekterna av dem kan inte skyndas på. Det kräver långa och noggranna studier. Vi måste lita på att våra politiker håller hårt på dessa krav, för resultatet annars skulle kunna bli chockerande.

Ett reportage om Neurosedynskandalen finns på Sveriges Radios arkiv: https://sverigesradio.se/avsnitt/372544?programid=2519