Livsformer - del 1

Det tog oss lång tid att förstå den fundamentala skillnaden mellan maskiner och livsformer av olika slag. Medan maskiner fungerar med mekaniska principer, så har allt liv något som kallas intentionalitet. Det finns en inbyggd strävan i allt liv att hävda sitt eget livsutrymme, vilket inte finns i maskiner. När detta blev klart för oss, så startade en enorm utveckling av hybridomater, eller “hymater” som de kallades i folkmun. Kasparov, den kände schackspelaren, lär ha sagt att kombinationen schackdator och människa skulle vara oslagbar. Han var verkligen något på spåret! Att kombinera maskinens effektivitet med någon livsforms intentionalitet var nyckeln till framtiden. Det byggdes mängder av hybridomater med inbyggda växter, eller insekter och experiment gjordes, till och med, med möss, fast utan framgång. Mest succé fick de hybridomater som byggdes kring en speciell art av bläckfisk. Den kunde göra fantastiska saker. Det var dock viktigt att man inte glömde att fylla på näringslösning. Även om forskarna tagit fram en så koncentrerad näringslösning att den räckte uppemot ett år, så var det lätt att glömma. Om detta hände, så kunde obehagliga saker inträffa. Den svältande hybridomatens starka strävan att överleva kunde få den att bryta sig ur det önskade beteendet och bli en fara för omgivningen. Många olyckor hade hänt på det sättet. Det blev till slut olagligt att missköta sina hybridomater, vilket i stort sett löste problemet, för nästan ingen vågade bryta mot lagen när hybridomatpoliser fanns överallt.

Det har alltid funnits en fascination över hur naturen finner sitt sätt att frodas, även i de mest ogästvänliga miljöer. Övergivna boplatser återgår snabbt till sin ursprungliga vilda karaktär, när växter och djur tar över. Maskiner och konstruktioner bryts ner med tiden, medan de kolvätebaserade biologiska formerna, som naturen är full av, gör tvärt om, de spirar och växer. I vårt fixerade sätt att tänka har människor undrat vad det är för mekanism i växter och djur som gör detta möjligt. Det mekanistiska synsättet har varit ett villospår som hämmat utvecklingen. Genombrottet kom då vi förstod att kropp och själ inte var skilda saker, det var två aspekter av samma sak. Materia har egenskapen att den tar sig ett utrymme i rummet, i rymden, men den har också en inbyggd strävan att existera, en sorts vilja. När tillräckligt mycket materia harmoniserar, en sorts viljans resonans, så uppstår det som kallas för intentionalitet. Det är ett embryo till självmedvetande, inte det medvetande som vi upplever, men ett förstadie. Materia med stark intentionalitet får något som liknar självbevarelsedrift. Den börjar reagera på yttre påverkan på ett sätt som bäst gagnar dess existens. Så småningom uppstår nya former där alltmer materia kommer ihop i sin strävan att existera och intentionaliteten blir starkare.

Att bygga liv har alltid varit människans våta dröm, men vårt mekanistiska tänkesätt har gjort det omöjligt. Liv kommer alltid inifrån och kan aldrig tvingas fram utifrån. Maskiner och konstruktioner får aldrig den existensiella harmoni som biologisk materia har. Vi kan likna det vid en magnet. Många molekyler är magnetiska i sig själva, men det är först när en stor mängd av dem är riktade åt samma håll som vi får en magnet. Skillnaden mellan död materia och biologiska former är liknande. Död materia är sammansatt på ett slumpmässigt sätt, som neutraliserar den egenskap som skulle ha gett den det vi kallar liv.

De första försöken att utnyttja intentionaliteten i biologisk materia gjordes med växter. Forskarna byggde labyrinter och lät sedan olika växter ta sig fram i gångarna för att hitta utgången. Labyrinterna blev alltmer sofistikerade och till slut kunde forskarna koda in riktiga problem, som växterna sedan löste. En sorts biologisk dator. Nanoteknik blev sedan nästa steg. Försök gjordes med bakterier i en mikroskala, men det visade sig att bakteriens intentionalitet var för rudimentär. Det gick inte att få ut något användbart resultat ur dessa experiment. Bättre resultat ficks med växtdelar och med fisk. Fisken var däremot svår att hålla vid liv i den karga miljö som experimenten utgjorde. Men samtidigt som forskarna stötte på bakslag, så gjordes också stora framsteg och forskningsområdet växte. Efter bara ett tiotal år kom tillämpningar ut på marknaden. Det var hushållsapparater som höll ordning på allt från städning till att betala räkningar. Folk upplevde dessa apparater som väldigt praktiska, men också väldigt envetna. När de var påslagna gick de inte att hejda, så stark var deras vilja att slutföra sina uppdrag. Naturligtvis fanns det många barnsjukdomar, men på det stora hela var mottagandet mycket positivt.

Det stora genombrottet kom med hybridomaterna. Tekniken var nu så avancerad att bara ett fåtal internationella företag behärskade den. Hybridomaterna kunde användas till det mesta. Stödda av avancerade datorer, trådlös kommunikation och elektriska motorer tog de över de flesta av de arbetsuppgifter som människor hade haft hand om. Det var inte det att de var smartare än människor. Det som kunde betraktas som intelligens kom från datorerna och datorer hade funnits länge. Det var den obändliga viljan i dessa hybridomater som var deras styrka. De gjorde allt för att lyckas med sitt uppdrag och deras kreativa sätt att alltid hitta utvägar ur dilemman var häpnadsväckande. Snart fanns de överallt.

Alla stora teknologiska genombrott i historien har haft en omvälvande påverkan på samhället. Vi vet hur ångmaskinen omvandlade ett agralt landskap till moderna industrisamhällen. Vi såg hur tryckpressen förändrade människors världbild. Vi såg också hur Internet förvandlade människors sätt att kommunicera med varandra, vilket till slut resulterade i den globala stat som vi har idag. På samma sätt triggade hybridomattekniken genomgripande samhällsförändringar. Det blev nu ett större glapp än någonsin mellan eliten och folket. Den gemena människan sågs nu alltmer som ett problem av eliten, som själva hade minimalt förtroende hos allmänheten. Restriktionerna blev allt fler för att kunna behålla ordningen, men också belöningar för dem som fogade sig. Extra krediter och förmånliga leasingavtal för hybridomater kunde välartade medborgare åtnjuta.

Den enorma framgången med hybridomaterna gjorde att de flesta jobb försvann. Människor upplevdes som lata och opålitliga i förhållande till de specialiserade hybridomaterna. Kostnaden för dessa sjönk också stadigt, så det blev naturligt att använda hybridomater i både näringsliv och förvaltning. Det visade sig dock få konsekvenser för samhällslivet. Horder av sysslolösa människor som drev omkring på gatorna började ställa till problem. Det gick så långt att regeringen införde syssloplikt för alla människor över 12 år. Skolplikten förlängdes till det år man fyllt 30 och syssloanstalter inrättades för dem som inte hade ordnat ett arbete på egen hand. I syssloanstalterna organiserades arbetet i projekt. Detta var en form som framgångsrikt hade använts under decennier. Tiden bestod av planeringsmöten, arbetsmöten, beslutsmöten och utvärderingsmöten. Deltagarna delades in i olika roller, som projektledare, trivselcoach, sekreterare, dokumenterare, planerare, voterare och tidhållare. Systemet var effektivt på det sätt att det höll deltagarna sysselsatta, även om produktiviteten inte var så hög, men det behövdes ju inte. Som den anpassningsbara livsform som människan är, så anpassade sig de flesta till de förutsättningar som gavs. Men inte alla. Några få drevs av en strävan att ta sig ur den labyrint de tyckte sig befinna sig i, att hitta en utgång.