Objektivism

Jag kan hålla med Ayn Rand i mycket, om individens suveränitet, om kollektivismens skadeverkningar, men jag tycker att hon har en alltför romantisk syn på rationaliteten. Att rationalitet bygger på logik anser jag vara en missuppfattning. Jag tror att rationalitet bygger på narrativ, att se sammanhang som en berättelse, en serie ögonblicksbeskrivningar som leder till någon sorts upplösning, eller förklaring. En berättelse kan upplevas som rationell även om den inte är logiskt stringent.

Grunden för ett rationellt tänkande är det som når vårt medvetande, de signaler som blir så tydliga för oss att vi kan bearbeta dessa i vår tanke. Väldigt mycket hamnar under denna radar, men bearbetas och hanteras av våra kroppar ändå. Någonstans i kroppen får vi kanske en infektion och specialanpassade celler strömmar till för att återställa ordningen. Vi kan vara vagt medvetna om detta, men har ingen medveten del i kroppens hantering av infektionen. Vi vet att det är på samma sätt med mycket av vad som händer i våra kroppar, men signaler kommer inte bara inifrån kroppen, utan våra sinnen observerar vår omgivning och aktiverar våra nervbanor på olika sätt. Det mesta av detta går också under vår medvetanderadar. Kroppen hanterar stimulanser utifrån hela tiden, utan att vi har en aning om det. Vi kan därför fokusera vårt medvetande på nya och främmande utmaningar och lämna resten till det omedvetna.

Jag tror att rationella beslut är en mycket liten del av våra liv. Diskussionen om man skall vara altruistisk eller självisk för att åstadkomma det bästa samhället, är konstgjord. Hade vi inte haft nedärvda drivkrafter som tagit hand om detta, så hade vi varit utrotade för länge sedan. Alla varelser har en naturlig strävan att överleva. Människan är inte utrustad med vassa klor och huggtänder, utan har andra egenskaper för att klara sig. Vi kallar det social förmåga, talang för samarbete. Omedvetet tolkar människor sociala signaler från varandra och anpassar sitt beteende därefter. De faller in i roller, hittar sin plats, hjälper till där det behövs och anpassar sig till de omständigheter som råder. Av allt det som sker är det bara en bråkdel som tar sig fram till människors medvetande och för att få någon sorts mening ur dessa fragment av information, så skapas berättelser. Berättelserna delas mellan människor i en grupp, de fungerar som smörjmedel för samarbete, för synkronisering mellan individer. Men det är också här det kan gå fel. När olika berättelser konkurrerar kan det uppstå splittring med allvarliga konsekvenser som följd.

Ayn Rands idé om att tanken skall styra våra val i livet är ändå inte helt fel. Alltför många har abdikerat från sitt medvetna ansvar och accepterar kollektivets alla signaler. Lite som en social autopilot. Det gör dem extremt manipulerbara och potentiella offer för skadliga kollektiva trender. Dessa uppstår ibland när berättelserna som florerar hamnar alltför långt från verkligheten. Att reflektera över tillvaron och göra aktiva val är därför viktigt för oss alla. Men vi skall ha respekt för naturen och inte tro att våra rationella berättelser ger oss hela sanningen.