Neutral

Pascifism missförstås ofta som att det handlar om att alltid underkasta sig i alla våldssituationer. En pascifist vet att det finns en våldströskel i alla konflikter, såväl privata som internationella. Var den tröskeln går är påverkat av en mängd faktorer, men alla levande varelser har en instinkt att slåss för sin existens. Jag tvivlar inte en sekund på att jag skulle kunna mörda en människa om mitt eget eller mina näras liv stod på spel. Ändå kallar jag mig pascifist. Det är just denna insikt som gör att jag anser att vi måste se till att inte hamna i situationer där våld blir oundvikligt. För våld föder mer våld och till slut tappar alla inblandade kontrollen över vad som händer. Att vara pascifist är inte att vara passiv, utan att aktivt undvika eskalerande konflikter.

Krig är vad vi bör undvika allra mest. Krig kan liknas vid en skogsbrand som sprider sig. En skogsbrand är inte lätt att bekämpa när den väl har tagit sig. Vi kan dumpa vatten på den och röja undan brännbart i dess närhet, men för det mesta är det bara att vänta tills branden lagt sig och det inte finns mer skog att förstöra. Vad skulle vi säga om det fanns människor som ville att branden skulle gå åt ett visst håll och som kanske till och med hjälpte till att få branden att sprida sig? Vi skulle se dem som onda och sjuka människor. Vem vill förstörelse? När krig pågår i någon del av världen, så är det inte vår sak att elda på detta krig. Vi måste göra allt för att kriget skall upphöra och parterna börja förhandla med varandra. Vi kan tycka att den ena parten har mest skuld, men antagligen förstår vi inte vilka våldströsklar som passerats på vägen till den totala konflikten. Det har troligen förekommit en mängd eskaleringar från alla inblandade parter, som lett fram till detta krig. Tar vi ställning så bär vi bränsle till brasan och är i högsta grad delaktiga och ansvariga. Det vi skall göra är vad vi gör med skogsbränder, kyla ner och se till att inte konflikten sprider sig. Vi måste vara beredda att hjälpa till att skapa förtroende mellan de stridande parterna.

Att ställa sig neutral till internationella konflikter har varit Sveriges policy under lång tid. Det har gagnat oss men också gett oss en unik position att kunna medla i konflikter. Av någon anledning har denna policy urholkats på senare år. Det är väldigt olyckligt. Det inte bara gör oss mer exponerade för framtida militära konflikter, det gör oss också delaktiga i att eskalera pågående konflikter och gör oss omöjliga som medlande part. Det är en oansvarig hållning.