För mycket information

Vårsolen skiner och jag får för mig att jag skall ta en promenad i skogen. På träd och buskar växer nya knoppar fram och luften är full av lukter. Jag stannar till och ser mig om. Här finns så många olika växter, jag känner bara till några få av dem. Det går så fort nu, om någon vecka är det gröna löv överallt. På marken sticker små blommor upp i olika färger, från de märkligaste ställen. Har de varit där hela tiden, gömda i jorden i väntan på våren, eller är det folk som springer runt och planterar dem när det är dags? Från alla håll hörs en kaskad av fågelljud. Komplicerade drillar i dialoger mellan trädtopparna. Ovanför mig är himlen mestadels blå, men här och var ett moln. Molnens olika former lär ha betydelse för vilket väder det blir, har jag hört. Det prasslar till från marken bredvid mig. Är det en koltrast, eller en mus? Eller kanske en orm? Vart jag än vänder blicken möter mig ett myller av intryck. Jag känner mig överväldigad, har svårt att värja mig. Det är för mycket information!

Människan är nog inte gjord för att vara ute i naturen. Vi människor behöver plana ytor och räta vinklar. Fyrkanten är människans signum och den är svår att hitta i naturen, men finns överallt i människans skapelser. Vi behöver förenklade berättelser som gör oss trygga i en obegriplig värld. För mycket information gör oss oroliga och naturen gör sig bäst på teve.

Jag skyndar mig hem, vrider nyckeln till säkerhetslåset fyra halvvarv, kliver snabbt in i lägenheten och låser om mig. När jag sätter mig och sluter mina ögon känner jag lugnet komma tillbaka. Det bekanta, nästan ohörbara bruset från ventilationen, lätta knakningar i väggen när den nyinflyttade grannen ovanför rör sig. En liten vibration från min mobiltelefon betyder att jag har fått ett nytt meddelande. Det kan jag vänta med att läsa.