Att tro

Det finns oerhört mycket som vi människor inte kan veta. Att erkänna det faktum att vi inte har en aning om vissa saker är inte lätt, så vårt förhållningssätt blir därför ett av två alternativ: vi tror att vi vet, eller vi vet att vi tror. Skillnaden mellan dessa förhållningssätt är fundamental. Ändå blandas de ofta ihop, så låt mig reda ut begreppen.

Att tro sig veta är en akt av självbedrägeri. Vi är alla skyldiga till detta. Kunskap som vi uppfattar att vi har, är ofta inte vår egen kunskap, utan någon annans, någon som vi uppfattar vet hur det förhåller sig och som vi litar på. Vi tror därför att vi vet. Vi tror på vetenskapen, för vi tror att vetenskapen har bevisat en massa saker, bevis som ackumulerats genom åren till en fast grund att stå på. Vi tror att vetenskapen vet och då vet vi också.

Att tro är att hålla för sant något som man inte vet.

Att fråga en religiös människa om denne vet att Gud finns, är en felaktig fråga. En troende människa har valt att tro något denne inte vet och har funnit en trygghet i det förhållningssättet. Att veta att man tror är att vara ärlig mot sig själv. Tron behöver vi människor i många sammanhang, för att få ihop den oförklarliga värld vi befinner oss i. Det ligger i vår natur att tro, vi kommer inte undan det. Inte ens då vi tror att vi vet.