Berättelsen om mångkulturen

Det var en gång ett litet land i norr, som var mycket rikt. Folket i landet var strävsamt med hög moral, men de hade ett problem – de hade ingen egen kultur. Kloka män sa då till kungen, “Här går vi omkring med våra rikedomar och vår höga moral, men utan kultur, medan världen är full av intressanta människor som längtar efter att få komma hit och dela med sig av sina kulturer. Låt oss öppna våra gränser och våra hjärtan!” Sagt och gjort, det lilla landet öppnade sina gränser och folket öppnade sina hjärtan och snart sprudlade det lilla landet av kultur. Eftersom det blev så många kulturer kallades det mångkultur. Alla var dock inte nöjda. Det problematiska Rasistpartiet började sprida sin propaganda och oron steg i landet. Kungen vände sig då till de goda krafterna, för att få hjälp att vända utvecklingen. De goda krafterna samlade folk från öst till väst, för att tillsammans frysa ut och isolera Rasistpartiet. Rasistpartiet pustade och frustade, men vägrade att försvinna. Då förstod kungen att här behövdes mera guld. “Det har vi råd med, vi är ett rikt land”, sa kungen och öppnade landets skattkistor. När folket ser hur lönsam mångkulturen är, så kommer Rasistpartiet att försvinna, tänkte kungen. Rasistpartiet pustade och frustade, men blev bara större och större. Kungen blev rädd på riktigt. Nu fanns bara en sak kvar att göra. “Vi måste ta bort våra gränser”, sa kungen, “för utan gränser finns det inget land för Rasistpartiet att ta över”. Sagt och gjort.

Det var en gång ett litet land i norr…