Leviathan

I bibelns gamla testamente nämns några gånger ett ormliknande monster, ett sorts sjöodjur, som är för stor för kunna fångas och som kallas för Leviathan. I kristna sammanhang har Leviathan tolkats som en symbol för Satan. Den engelske 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes, däremot, använde Leviathan som symbol för den starka staten, som han ansåg var nödvändig för att samhället inte skulle upplösas i kaos. Hobbes trodde nämligen inte på människan.

Ekonomen Robert Higgs studerade på 1980-talet hur den offentliga förvaltningen över tid expanderade till allt fler områden¹. Expansionen skedde framför allt under kriser. Efter en kris behöll den offentliga förvaltningen sin expansion och på så sätt gick utvecklingen bara åt ett håll, Leviathan växte. Higgs kallade detta “the ratchet effect”, efter den typ av hylsnyckel som bara drar muttern åt ett håll (den låter “ratsch” när man drar bakåt). Detta har fortgått till våra dagar, där de senaste händelserna har visat hur myndigheter till och med lagt sig i vilken behandling läkarna skall ge sina patienter. Med maktmedel tvingar de läkarna att följa de tvivelaktiga direktiven. Det här är ett inbrytande som inte kommer att automatiskt rulla tillbaka när krisen är över. Det kommer bara att säga “ratsch” och det nya normala blir att politiker och myndighetspersoner nu är de medicinska experterna. Det är så Leviathan flyttar fram sina positioner.

I hela västvärlden ser vi nu vad Leviathan är för ett odjur. Den maktapparat som vuxit fram har gett oss de mest inkompetenta ledare som tänkas kan. De gör den ena dumheten efter den andra, samtidigt som de tar till auktoritära metoder för att tvinga folket till lydnad. Demokrati hjälper inte mot Leviathan. Odjuret finner alltid vägar att tillsätta de ledare som passar dess tycke. Dessa behöver inte ens vara populära. Enda kravet är att de följer Leviathans minsta vink, utan att ifrågasätta något. Leviathan är ett monster och som sådant sprider det fruktan. Genom att hålla sin omgivning i rädsla och oro, så kan det behålla kontrollen. Leviathan älskar kriser. Dessa utnyttjas så mycket det går.

Många tycker som Hobbes, att staten skall ta ansvar för att lösa alla våra problem. De ser inte att Leviathan har ett eget intresse i att växa och dominera. Allt vi låter Leviathan ta hand om behåller monstret. Leviathan vill ha total dominans. Till slut har vi ingen frihet kvar. Ju hårdare vi drar åt muttern, ju svårare är den att få loss. Därför måste vi snart vända på hylsnyckeln, så att det “ratschar” åt rätt håll och vi får behålla vår individuella frihet.