Knasvänstern

Något som vi påminns dagligen om, är den mycket märkliga ideologin som har blivit “mainstream” bland våra politiker, inte bara i Sverige, utan i hela västvärlden. Det finns inget riktigt bra namn på fenomenet, det kallas ibland för “nyvänster”, “wokism”, “postmodernism” och “kulturmarxism”. Det är ett hopkok av märkliga idéer och för en allmänborgerligt sinnad medborgare verkar det väldigt knasigt. Vad kommer dessa idéer ifrån och vad har de för politisk syfte?

Om vi börjar med en övergripande analys, så utgår alla politiska rörelser från en grupp människors egenintresse. Så var det med arbetarrörelsen en gång och så har det varit med många politiska rörelser som sprungit ur olika samhällsklasser. Det är så den här gången också, men även om det ofta kallas “vänster”, så är det inte arbetare som är klassbasen. Istället är det politikerna själva, tillsammans med andra offentliganställda, eller bidragsfinansierade människor. Det har vuxit upp en klass av männsiskor för vilka det är livsviktigt med en stor offentlig sektor. Detta är basen för denna politiska rörelse. Var kommer då deras ideologiska idéer ifrån?

Tankegodset i ideologin upplevs ofta som ett hopkok av udda idéer utan koppling. Det är globalism över nationalism, det är identitetspolitik där människor skall sättas i grupper och behandlas olika, det är intolerans mot oliktänkande, osv. Hur kan dessa saker gagna den politiska saken? Det finns rötter för dessa idéer i de radikala strömningarna på sextiotalet, men åsikterna är framförallt ett sätt att hålla ihop rörelsen, att skilja de renläriga från förädarna. Den som vill utmärka sig och visa solidaritet med rörelsen ger uttryck för dessa åsikter, som är lätt identifierbara bland anhängarna. I en rörelse där anhängarna inte direkt utmärker sig socialt i samhället, måste det till exceptionella åsikter för att markera tillhörighet. Detta tror jag är det primära syftet med åsikterna. Helt tagna ur luften är åsikterna ändå inte, de ligger alla i linje med en starkare stat och mer offentlig finansiering. Sådant som kan generera inkomster och försörjning till gruppen. Dessutom förvirrar de motståndarna, som luras till att motbevisa det som sägs, istället för att se konsekvenserna av den förda politiken.

Att rörelsen har framgång i många länder ser vi, men kommer framgången att bestå? Det som talar emot rörelsen är att deras politik ofta är destruktiv. Den försämrar ofta samhällets funktion och gör saker sämre för vanliga människor. Detta kommer att märkas alltmer och vi kan nog räkna med att pendeln svänger i motsatt riktning snart, men samtidigt är det svårt att se en framgångsrik motrörelse. Risken är att det skapas utrymme för andra extrema rörelser, som vi inte heller vill ha. Därför är det viktigt att vi håller emot all extremism och står upp för respekt och tolerans i vårt samhälle.