Folkhälsan

(Skrivet i augusti 2020 om en möjligt framtid.)

Det var egentligen inte så konstigt att Folkhälsopartiet fick så många röster i valet 2022. Som statsminister Tegnell sa i en av sina många presskonferenser: “Vi måste tänka på att skydda de äldre äldre!”. Vem hade varit mer lämpad att leda landet med dess åldrande befolkning än Anders Tegnell, hjälten från 2020? Fast vägen till makten hade inte varit spikrak, det fanns många som gjorde allt för att krossa det nystartade Folkhälsopartiet. Låt oss göra en återblick.

Slutet av COVID-19-pandemin 2020 blev något av ett antiklimax. Den andra våg som så många hade varnat för kom inte. Efteråt var det uppenbart att viruset hela tiden legat steget före myndigheters försök att kväsa det. När många länder införde hårda restriktioner och nedstängningar, så var smittan redan på nedgång och den enda effekt som hade åstadkommits var en viss utdragning av förloppet. När epidemin väl brunnit ut på alla platser det lyckats nå, så var det som bortblåst. Det gick fortfarande att få positiva resultat i den stora mängd tester som genomfördes, men sjukhusen var tomma på COVID-19-patienter. Till slut tystnade även de mest högljudda ivrarna av kraftfulla åtgärder, då ingen verkade lyssna på dem längre. Nu hade allt kunnat återgå till det normala, om det inte varit för den raserade världsekonomin.

Runt om i världen hade politiker försökt visa handlingskraft genom kraftfulla åtgärder. Det hade gett lågkonjunkturen en kickstart, men det var inget som bekymrade politikerna. Nu kunde man ägna sig åt stimulanspaket och visa både generositet och handlingskraft, vilket är oemotståndligt för vilken politiker som helst. Med en frenesi som skulle ha gjort John Maynard Keynes stolt och upprymd vräkte nu staterna ut stora stimulanspaket. Börserna runt om i världen visade rekordresultat, men arbetslösheten vägrade att släppa sitt grepp. Det skulle bli en av de värsta lågkonjunkturerna sedan statistik började föras.

De flesta västländer hade under de senaste decennierna fått in en stor invandring från länder i tredje världen. Även om många av dessa människor hade svårt att ta sig in i arbetslivet och var hänvisade till bidrag för sin försörjning, så gav de ett lyft åt bruttonationalprodukten i sina nya länder. De gav också en föryngring av befolkningen, som därmed kunde visa allt lägre dödssiffror per capita i statistiken. När ekonomin nu blev sämre i västländerna vände migrationsströmmarna snabbt. Många migranter gjorde den bedömningen att de skulle klara sig bättre i sitt ursprungsland, särskilt med de besparingar de nu hade med sig. Effekten på västländerna lät inte vänta på sig. Kvar fanns nu i huvudsak en åldrande befolkning, hög arbetslöshet och stora skulder. Detta gällde i högsta grad även Sverige, som nu befann sig i ett politiskt kaos.

Om idén var Gieseckes, eller Tegnells, får framtida forskning avgöra, men någon gång på våren 2021 började de två epidemiologerna växla tankar om en politisk karriär. Intresset för deras offentliga råd hade svalnat ganska snart efter pandemins utgång, men deras genuina intresse för folkhälsofrågor tillät dem inte att dra sig undan. De insåg att folkhälsa låg i tiden och så bildades Folkhälsopartiet. Det blev omedelbart en succé. I Sverige fanns ett stort folkligt stöd för att satsa på de äldre och att bygga ut sjukvård och omsorg och Folkhälsopartiets trovärdighet i dessa frågor låg i en helt annan division än de övriga partiernas. Medan andra partier grävde ner sig i skyttegravskrig kring ekonomifrågor, så seglade Folkhälsopartiet fram i opinionen. När valet 2022 kom fick de ensamt nästan 40% av rösterna. Med stöd av KD, som också dragit nytta av landets demografiska förändring, kunde Folkhälsopartiet bilda regering. Men det hade kunnat gå riktigt illa i februari 2022.

Det var måndagkväll och Tegnell hade precis avslutat en rapport om årets influensasäsong, som varit ovanligt mild, då telefonen ringde och en upprörd Giesecke bad honom slå på SVT. Det var ett reportage om en influensaliknande sjukdom som brutit ut i en liten stad i Småland. Tusen tankar rusade genom Tegnells huvud. Har vi missat något? Är det COVID-19 som har kommit tillbaka? Kunde vi ha förutsett detta? Reportaget gick över till att intervjua en av Folkhälsomyndighetens antagonister, som hårt fördömde Sveriges slapphet kring smittskydd. Tegnell visste att telefonen snart skulle ringa och journalister av alla sorter skulle kräva hans kommentar. Med flit lät han telefonen ligga kvar på skrivbordet och skyndade ut i det lätta snöfallet. Han behövde tänka.

På morgonen dagen efter tog Tegnell tåget till den lilla staden i Småland. Han ville se med egna ögon vad som hände. Det stora nybyggda sjukhuset låg inte långt från stationen och Tegnell promenerade dit. I receptionen fick han tag i en smittskyddsläkare, som förvånad tog emot den förre statsepidemiologen. Smittskyddsläkaren förklarade att de inte hade fler inlagda än vanligt, men att det varit ett reportageteam där dagen innan, som ville filma lite interiörbilder. Läkaren hade hört talas om reportaget i SVT, men inte kopplat ihop det med sin egen arbetsplats. Lättad satte sig Tegnell i cafeterian och började ta emot samtal från journalister och poddar. Lugnt berättade han att han personligen tagit sig till sjukhuset för att se till att allt gick rätt till och att allt nu var under kontroll. Tegnell visste hur man tar media.

Media hade annars varit den stora utmaningen. Journalister älskar hjältar, men också att förstöra deras hjälteglorior. Tegnell hade många gånger fått utstå attacker från främst “mainstream”-media, som försökt utmåla honom som ansvarslös och okunnig. Det hade inte gått så bra, Tegnell hade stått fast vid sin linje och alltid kommit ut stärkt från sammandrabbningarna. Men det hade tagit på krafterna.

Tegnells och Gieseckes väg till makten hade aldrig gått om den inte legat rätt i tiden. Efter pandemin blev det ett uppsving för folkhälsa som ideologi i hela Europa. Det växte snabbt fram rörelser i olika länder som betonade folkhälsa på ett sätt som aldrig tidigare. Den svenska folkhälsorörelsen skiljer sig dock från andra liknande rörelser, som det franska La santé des gens, eller det tyska Gesundheit des Volkes, genom att den bygger på frivillighet. Folk förväntas att följa de rekommendationer som ges, men det är absolut inte frågan om tvång. Detta synsätt bygger på en lång svensk tradition och skulle antagligen inte fungera i något annat land.

Folkhälsoideologin betonar kraftigt värdet av hygien. Det har framförts kritik om att smutsiga människor inte anses lika mycket värda i denna ideologi, men det förnekas bestämt av dess förespråkare. Renhet är inte någon essentiell egenskap hävdar de, alla människor kan ta åt sig av goda hygienvanor. När det gäller rörelsens syn på ekonomi, så är det enkelt: god hälsa är en förutsättning för god ekonomi. Det är svårt att sätta in folkhälsoideologin på en vänster/höger-skala, folkhälsan går före allt. Är något bra för folkhälsan, så ligger det i linje med vad folkhälsans anhängare tycker är bra. Tanken att god hälsa är grunden till ett lyckligt liv är inte ny, men det är först nu som den har fått sådan politisk bärkraft att den lett ett parti till makten. Svensk folkhälsorörelse har visat vägen.