Finns AI?

Automation har alltid fashinerat mig. Att kunna få maskiner att utföra komplicerade processer och rörelsemönster. Automation är gammalt, mycket äldre än datorer, men med datorernas intåg öppnades helt nya möjligheter att automatisera, styra och reglera. Det har gått så långt att man istället för att prata om automation kallar det “artificiell intelligens”, förkortat AI. Begreppet antyder något mer än inprogrammerade processer, det ger intrycket av självständiga tänkande maskiner. Finns tänkande maskiner, eller är det bara en marknadsföringsploj?

Automation skapas genom att en bestämd sekvens av händelser utförs. Det krävs precision, för tanken är att denna sekvens av händelser skall kunna upprepas hur många gånger som helst och ge samma resultat. Verkligheten har visat att det inte är så lätt att alltid uppnå samma resultat. Små variationer i de delar som ingår i konstruktionen kan göra att processen fallerar på olika sätt. Ren determinism är bara en modell, inte verkligheten. Detta gäller även datorer, för även dessa arbetar i grunden med fysiska processer. Strategin för att hantera osäkerhet är att skapa en modell för osäkerheten, mäta den och ge den siffror. På så sätt blir den hanterbar och som vi tycker, förutsägbar. Modeller för att hantera osäkerhet bygger alla på generaliseringar och förenklingar. Med medelvärden och fördelningsfrekvenser kan vi få in osäkerheten i våra deterministiska algoritmer. Man kan säga att vi yxar till verkligheten för att den skall passa våra modeller. Detta är ofta ett framgångsrikt koncept, vi kan bygga automation med hög tillförlitlighet, även om vi aldrig kan garantera att det alltid fungerar. Intelligens är en förmåga att kunna anpassa sig till en föränderlig omvärld. Automation kan bara anpassa sig till det som kan förväntas, eftersom det måste finnas förprogrammerat beteende för allt.

Den textbok jag har om artificiell intelligens är från 1989 och går igenom en del kända tekniker för kunskapsrepresentation och sökalgoritmer i programmeringsspråken LISP och Prolog. Det handlar om klassisk AI och är inte så mycket om intelligens, utan mer om praktisk automation i kunskapssamhället. När jag hört medias beskrivningar av AIs hot och möjligheter så har jag många gånger undrat vad det är som modern AI hittat på som jag inte känner till. Kan de ha gjort ett genombrott i programmering av intelligens? Till slut beställde jag den senaste upplagan av “Artificial Intelligence: A Modern Approach” av Stuart Russel och Peter Norvig. Dessa herrar borde väl på 1100 sidor ge mig en hint av hur långt AI har kommit idag. Boken är tung, har många färgbilder och breda marginaler för anteckningar. En typisk modern universitetsbok. Jag gillar den. Boken är så modern att tryckåret har angetts till 2022, så det är nästan en bok från framtiden. När jag bläddrar runt i den blir jag dock lite undrande. Här är väldigt lite som är nytt, men det är nog för att boken försöker vara så heltäckande som möjligt. Här finns kapitel om AIs historik, genomgång av några algoritmer som jag lärde mig i Opertionsanalys på Chalmers en gång. Här finns Bayes teorem och statistisk analys. Nästan inga kodexempel, utan mest grafer och diagram. I slutet av boken finns några kapitel om “learning”, alltså tekniker för att datorn själv skall hitta sitt beslutsträd. Sista kapitlet handlar om etik och säkerhet kring AI. Sen är det inget mer! Jag bläddrar fram och tillbaka i boken. Jag måste ha missat något, det kan inte vara det här som alla fruktar! Är det så att AI som den presenteras för oss i media egentligen inte finns? Är AI bara ännu ett av de narrativ som vi blir itutade?

Verkligheten är komplex och integrerad. Att förstå den och skapa en realistisk modell av den ligger långt ifrån mänsklig förmåga. Vi kan få inspiration från naturen och skapa teknik som är ytterst användbar för oss, men med det förenklade synsätt på naturen som vi har idag, så kan vi omöjligt skapa något som kan betraktas som intelligent. Om vi skall frukta något, så är det inte AI, utan människans övertro på sig själv och sin förmåga.