Det självstyrande samhället

I min förra bil kunde jag släppa ratten och när vägen svängde så svängde bilen av sig själv. Fast efter några sekunder började bilen pipa och en text på instrumentpanelen uppmanade mig att ta kontroll över ratten. Bilen var inte helt och hållet självstyrande, men den gav en försmak om vad som är på gång. Det här med självstyrning är inte direkt något nytt och Sverige ligger långt framme. Att delegera styrande funktioner är något av vår paradgren. Vårt samhälle är byggt på det sättet. Den statliga makten är fördelad på omkring 500 myndigheter, som alla har möjlighet att fatta beslut inom sitt område. Det gör att de som sitter på toppen aldrig behöver ta ansvar, för ansvaret är alltid delegerat till någon annan, ofta i flera nivåer. När detta skrivs har Sverige ingen regering, den blev avsatt efter något käbbel bland politikerna. Ingen räknar med att detta skall ha någon direkt påverkan på samhället. Allt rullar på, med eller utan regering.

I USA har de en president som de flesta inte tror är i full kontroll över sitt ämbete. Men frågar man folk vem de tror har kontrollen, så kan de inte svara. Visserligen tror en del att det är Barack Obama som sköter allt i bakgrunden, men det finns inga bevis på att det är så. Det är nog snarare självstyrningsmekanismen som fungerar även i USA. Makten är så väl fördelad att det inte spelar så stor roll vem som sitter i toppen.

Det forskas mycket kring automation där varje liten enhet kan analysera sin omgivning och anpassa sig till den. Helt självständiga är emellertid inte de olika enheterna, de ingår alla i ett större system, ett system som styr det övergripande beteendet. En del kallar detta artificiell intelligens, vilken jag tycker är missvisande, det är varken artificiellt eller har med intelligens att göra. Däremot är det intressant ingenjörskonst och något som kommer mer och mer. Vi tänker att dessa system skall underlätta våra liv och göra tillvaron säkrare. I den perfekta världen kanske det kunde fungera så, men det finns en stor fara med alla sådana system. Det är att det finns en möjlighet att kontrollera dem. I ett system med självkörande bilar kan den som kontrollerar systemet bestämma hastighetsbegränsningar och styra om trafiken omedelbart. Det kan vara bra saker, men det förutsätter att den som har kontrollen också har goda avsikter. En fiende som tar över kontrollen skulle kunna orsaka kaos och katastrof. Det är en fara som finns i alla liknande system.

Kampen om makten är en kamp om att kontrollera system. Ett samhälle i anarki går inte att kontrollera. Sveriges första systembyggare hette Gustav Vasa. Han byggde upp ett system av skattefogdar som noga övervakade vad som producerades i landet. Som Skatteverket säger på sin hemsida, “Gustav Vasa skapade ordning och reda i landets finanser och administration”. Maktkampen över Vasas system höll på några hundra år, tills på 1930-talet Socialdemokraterna tog greppet om makten. När de 50 år senare tappade den, så hade de under lång tid byggt upp och infiltrerat det myndighetssverige som i praktiken skulle fortsätta att ha makten till våra dagar. Det sägs att Sverige har haft låg nivå av korruption jämfört med andra länder, men det är nog snarare så att korruptionsgraden redan var så mättad att inga andra intressenter hade någon större chans att ta sig in maktens korridorer. Så vem tror ni styr Sverige idag? Löfven? Nej, det är ingen enskild person, utan en inre krets, ett nätverk kan man säga, som med hjälp av sina kontakter och positioner lyckas hålla sig på toppen utan att bli utsatta för alltför mycket publik granskning. Det är nog inte en alltför vild gissning att egna ekonomiska intressen är av stor vikt för dessa. Det moderna samhället består av en mängd olika system som dessa människor kan tillfoga sig kontroll över. Det gör de naturligtvis. Det är inte frågan om någon konspiration, bara så det moderna samhället fungerar.