Livsformer - del 2

Robert var som vanligt lite sen till mötet. Fast det var ingen av de andra mötesdeltagarna som tog någon notis om hans sena ankomst, de var fullt upptagna med att beställa kaffe från kaffehybridomaten. Ulla verkade väldigt upprörd.
– Det är socker i det här kaffet! Jag sa INGET socker!, ropade hon till hymaten, som med sin syntetiska röst lugnt svarade “Det går bra att beställa!”. De andra skrattade åt Ulla, som blev röd i ansiktet.
– De är inte så smarta, de där modellerna, sa Britt. Jag har en liknande hemma och igår kväll bad jag den göra pannkakor. Sen måste jag ha missat att stänga av den, för i morse var det pannkakor över hela köket. De andra nickade igenkännande. De hade alla sina berättelser om galna hymater, särskilt de äldre modellerna. Robert hade hört många av dessa berättelser förut och var måttligt road av att höra dem igen, men han deltog ändå i småpratet, så länge det gav en anledning att skjuta på de formella mötespunkerna. Till slut kom mötet igång och de vanliga rutinerna kunde gås igenom. För Robert var dessa möten en plåga och när det äntligen var slut fann han ingen anledning att stanna kvar och småprata, utan skyndade sig ut i eftermiddagssolen.

Ett av de genombrott i forskningen som hade gjort hybridomattekniken möjlig var att kunna detektera de intentionsvågor som uppstod i levande material. Intentionsvågor uppstår när ett stort kluster av harmoniserande materia samverkar. Varje enskild molekyl har en begränsad möjlighet att känna av sin omgivning, men den påverkas av och påverkar de molekyler som är i samklang. Intentionsvågor är ett kollektivt fenomen, det har ingen mening i den enskilda molekylen, bara i ett större kluster. Dessa vågor sprider omedelbart information över hela det biologiska klustret, låt vara en växt eller en varelse. Det ger en högre samordning i den basala strävan av självbevarelse som finns i varje enskild molekyl. Om delar av klustret känner av ett hot av något slag, så ger det upphov till vågor över hela klustret, som då kan agera som en enda enhet och styra undan från faran. Intentionsvågorna sprider information och ger samordning på ett högre plan. Det kan betraktas som ett informationsfält som håller ihop det biologiska klustret.

Denna samordning ger också upphov till specialisering. Grupper av molekyler styrs mot en specialisering, till exempel att detektera fotoner från omgivningen. När detta sker ger det en påverkan på intentionsfältet och information sprider sig till andra delar av kroppen. Vissa delar är mer mottagliga för denna information och det blir en komplex kedjereaktion. Alla molekyler påverkas inte av alla signaler i intentionsfältet, de är avstämda mot någon frekvens. Vi kan likna det vid vattenytan på en sjö. Vågorna består av signaler från många olika saker. När en fisk kommer upp till ytan och snappar till sig en mygga, så sprids ringar på vattnet. En metare som står på stranden kan observera detta och sluta sig till att det finns fisk i sjön. En båt i sjön ger upphov till större vågor och vinden skapar krusningar på ytan. Allt detta blandas och för den som vill tolka vågorna på sjön gäller det att skilja ut signalerna från bruset.

Högre stående varelser har utvecklat olika sinnen för att ta in information av olika slag. Vi känner sedan länge till luktsinnet, smaksinnet, hörseln, känseln och synen, men dessa är inte de enda sinnen som finns. Det mest framträdande sinnet hos en människa är också det mest dolda för oss. I vaket tillstånd har vi en förmåga att avlyssna och tolka de intentionssignaler som vår kropp producerar. Vi säger ofta att vi “känner” saker, men har svårt att beskriva dem. Vi kan inte uppfatta allt som sker, det mesta är brus för oss, men vi kan känna igen vissa betydelsefulla signaler. Forskarna har nu lärt sig att läsa av intentionsfält och även påverka dessa. Med en liten transponder byggd av hydrogelpolymer inplanterad i en levande kropp, fås ett direkt gränssnitt mot dess inre värld. Den biologiska organismen kan nu integreras i ett större system och analyseras och styras med datorer.

Roberts favoritställe var på en klippa i en dunge en bit från vägen. Där kunde han sitta i timmar och blicka ut över viken och fundera. Hittills hade ingen kommit på honom och tur var det, för stillasittande var inget som gillades av myndigheterna. Hälsoministeriet hade nyss haft en kampanj, “All rörelse räknas”, som gick ut på att det var farligt att sitta stilla för länge. Det var viktigt att ofta bryta av det som man gjorde och röra på sig. Det skulle vara bra för hälsan sades det, men Robert förstod nog vad det handlade om. Med stillheten kom tankarna och med tankarna uppstod opposition till den rådande maktordningen. Därför var stillasittande något farligt och måste motarbetas.

Det hade regnat några dagar och nu när värmen kom var det en fantastisk junikväll. Växtligheten hade tagit fart och nästan dolt den lilla stig som Robert brukade gå. Det var bra att inte stigen syntes så väl och Robert lyfte försiktigt undan några grenar för att kunna passera. Det hade gått rykten om att dungen skulle tas bort. Det skulle göras för att skydda de som var känsliga för pollen och skogsdoft. Det sas också att skogspartier var grogrund för bakterier och sporer, som kunde vara farliga för människor. Läkemedelsindustrin hade framgångsrikt tagit fram vacciner mot tusentals bakterier och virus, men naturen var alltid ett steg före. De flesta människors immunförsvar var nu så beroende av den årliga cocktailen med vacciner, så att exponeras för något som kroppen inte hade antikroppar mot kunde bli förödande. Robert var som väl var inte så känslig. Kanske för att han hade undvikit de sprutor som inte var obligatoriska och att han så ofta han kunde var ute i naturen. Om människor undvek kontakt med naturen, så kunde kanske Robert få ha sitt favoritställe i fred.

Stillasittande är en konst, något som man måste öva sig på. Att kunna motstå rastlösa impulser och hålla kvar tankarna. Robert hade med tiden fått den förmågan. Han kunde sitta och vända och vrida på en idé så länge inget störde. Den här dagen funderade Robert på om det gick att komma bort ifrån det påpassade livet som samhället tvingade på alla. Om man hade en egen ö, tänkte han, så kunde man leva på den som man ville. Man kunde låtsas att det var ett eget land, med egna lagar och egen ekonomi. Men så fungerar det naturligtvis inte, resonerade Robert med sig själv. Även om han skulle kunna få fram tillräckligt med pengar för att köpa en egen ö, så fick han inte göra vad han ville där. En gång i tiden var ägande heligt. Staten var till för att skydda det personliga ägandet och de rättigheter som det innebar. Idag är det annorlunda. Den som äger något har mer skyldigheter än rättigheter. Staten bestämmer vad du har möjlighet att göra med ditt ägande. Om du äger mark, så kan staten bestämma att du inte får hugga ner dina träd, eller att du är tvungen att hugga ner dina träd. Staten kan när som helst expropriera din mark för olika industriprojekt. Den enda rättighet du har är rätten att bli beskattad för ditt ägande. Därför gäller det att tänka sig för innan man tar på sig ett större ägande.

Robert tittade drömmande ut över vattnet. En gång i tiden var där en levande skärgård, med mängder av små öar med små hus på och båtar som åkte kors och tvärs. Inte mycket av detta fanns kvar nu. Det började för flera decennier sedan med utbyggnaden av vindkraftsparker i yttre skärgården. Dessa används inte idag, men står kvar som onda skuggor, sönderblåsta i horisonten. När de var igång spred de ett stort obehag miltals omkring sig och det ledde till slut till en kraftig avfolkning av den yttre skärgården. De som lämnade kom aldrig tillbaka, inte ens när vindmaskinerna slutade att fungera. Kanske fanns där någon ö som ingen hade använt på ett tag. En bortglömd ö som ingen brydde sig om, det hade varit perfekt! Då slapp man att äga den, men man kunde vara där och göra som man ville och ingen skulle veta var man höll till.

Ingen störde Robert och det blev sent innan han tog sig för att gå hem. Han hade haft en lång tankestund för sig själv och en plan hade börjat forma sig inom honom.